Pá är en unghingst med den mycket ovanliga färgen silvermusblack, vilket gör att han syns i mängden. Pá föddes maj 2001 och vi var många som kliade oss i håret och undrade vad det var för märklig färg han hade. Han såg mest persiko färgad ut, och något som är säkert, är att Kjarni inte kan ge gulbaserade färger. Det var många turer fram och tillbaka och gissningar på vad som skulle komma fram när fölpälsen trillat av och det dröjde ett bra tag innan vi insåg att vi hade fått oss en liten silvertott.

Pá var lite blyg som föl och mamma Spes höll noga ögonen på honom. Men precis som hennes andra föl så blev han mer och mer självständig för var dag. Han och den en månad äldre brodern Kaktus hade roligt tillsammans och busade, åt och sov mest hela dagarna, så som föl också bör göra.

Tillsammans med Kaktus flyttade Pá då över till hingsthagen där han och de andra grabbarna åt och busade mest hela dagarna. Ja busade gjorde de verkligen. En dag mitt i vintern lyckades Kjarni, Pá och Kaktus på något vis ta sig ut ur hagen. Förmodligen på grund av att någon listat ut hur man kunde öppna trägrinden till hagen.. Målet var självklart, Mot stohagen! Det är tur att vi trots allt har så bra staket så att de inte kunde ta sig in till de lockande flickorna på andra sidan trådarna.

Vi tvåbeningar tackade han där ovan för detta och ställde oss in på att bara fånga in de små rymmarna och se till att få in dem i hagen igen.. Men så roligt skulle vi inte få det! Nehej då. Det här var ju livet! Hingstarna spurtade iväg så fort vi kom i närheten och följde stohagens staket ut i skogen (hagen är förövrigt 30 ha stor..så det blir en bra bit att pulsa i drygt en halvmeter snö..) och pulsa, det var precis vad vi fick göra. Det tog ett bra tag, men efter att ha pulsat efter vildhästarna några hundra meter längs med stohagen så började de tröttna på sin nyfunna frihet och lät sig snällt ledas hem igen.

Hela sommaren har Pá tilllsammans med Kaktus, Glitnir (Lennarts mycket lovande hingst) och Vattar, gått ute på en ö och strosat. För att komma dit fick hästarna åka på en färja som inte var större än en liten flotte och vi kunde bara konstatera att det är tur att våra islandshästar är så lugna och trygga som de faktiskt är. De verkade inte tycka det var det minsta konstigt att åka på vattnet..