PLEJADISKA - MITT SÅNGSPRÅK

Vem skulle ha trott det för drygt 10 år sedan, att jag hitta på ett nytt språk? Och att jag dessutom skulle sjunga på ett sådant? Och spela in ett antal skivor med sånger på det språket?! Inte jag i alla fall. Det var aldrig min medvetna avsikt. Det hände av sig självt, eller var som en snöboll som rullade igång. Den behövde bara en liten puff för att börja röra på sig. Sen fortsatte den av sig själv.

Har du tänkt på att när man talar om ifall ett språk existerar eller ej, är det helt beroende på om någon använder det eller ej. Eller om vi har kunskap om att det har använts i tidernas begynnelse. Då finns det. Det är till. Språk som vi inte hört talas om, eller som inte används, existerar inte i vår begreppsvärld. Vilket inte är samma sak som att de inte finns. I det ögonblick någon börjar använda dem, så har de fått liv och är nu plötsligt ett existerande språk.

Plejadiskans snöboll började rulla så stilla och försiktigt i mitt skapande av HOYA, den första delen i 'The Pleiadian Suite'. Där ersatte jag det svenska språket med ljud som lät bra, låg skönt i munnen och var härliga att sjunga. Min avsikt var att göra det lätt för de medverkande körsångarna att lära sig materialet på de stipulerade 3 repetitionsdagarna före konsert. Men om det var min avsikt, så misslyckades jag totalt! För det är ju betydligt lättare att lära sig ord man kan relatera till. Typ 'jag vill ha en blå banan'. Att ersätta det med 'Eyabana Ya eh ah åh' var en rejäl utmaning, en försvåring av rang för de stackars sångarna. Det var en felbedömning från min sida, men den förde med sig ett språk som jag sedan vidareutvecklade på de efterföljande skivorna. Under en meditation fick jag texten till OWAIJE, en av sångerna på Hoya. Bollen kom i rullning. Jag hade aldrig någon tanke på att jag höll på att föda fram ett nytt språk, tyckte mest att det var kul med dessa nya sound och ljudkombinationer. Och kan du tänka dig, jag belönades med Ordfestivalens Ordpris 2009 för detta språk. (vem skulle ha trott det, så här i HOYAs början?) Jag lekte mig fram.

På nästa platta, OMINE, så hade ljudkombinationerna utvecklats, blivit till ord och hela meningar. Nu var jag väldigt mån om att det skulle bli rätt. Vara i ett flöde. Och jag mediterade över, kände in och smakade av varje ord, varje fras. Det var en process som tog lite tid, men som flöt på mer och mer ju mer jag använde mig av detta nya härliga språk. För nu började jag se på det som ett språk.

Under arbetet med Omine fick jag det bekräftat från flera håll, det jag själv känt en längre tid, att språket jag höll på med hade en Plejadisk rot. Men jag var inte redo att säga det högt, utan jag kallade det för 'det gamla språket' när folk frågade vad det var för språk jag sjöng på. Det gjorde att de flesta då sa 'jahaa' och nöjde sig med det utan att fråga vidare. Jag tyckte att det jag gjorde var tillräckligt bortom allfarvägarna och flummigt ändå, skulle jag spä på det med att säga 'jo du, jag sjunger allt på ett intergalaktiskt språk jag!'
Hahaha

Ja, eller hur!!?

Det var också då jag började upptäcka hur underbart det är för mig som sångerska att sjunga dessa ord. Att de öppnar upp rösten, de innehåller så mycket vokaler, det finns inget som stryper klangen. Rösten kan flöda fritt.

Det märktes särskilt tydligt på nästa album i serien, AMAONA. För då blandade jag plejadiskan med engelska texter. Upptäckte att de två språken funkade tillsammans. Trots att engelska är ett fantastiskt sångspråk, så är det himmelsvid skillnad i öppning och flöde. Det går inte att jämföra på samma dag. Nu hade språket bosatt sig i mig, vilket gjorde att textprocessen var minimerad. Nu kände jag in orden och fraserna och om det låg rätt i min mun och kändes rätt.. ja, då var det rätt. Himla enkel arbetsmetod inte sant?

PÅ varje album hade jag sjungit vissa partier direkt i studion, dvs utan nerskriven text, ingen bestämd melodi utan det kom i ögonblicket vi spelade in. På album nr 4, ALIGNMENT, så tog jag steget helt ut. Utan att ha vare sig form, melodi, idé eller text, lät jag mig föras med och skapade i ögonblicket. Plejadiskan är här mer avskalad, subtitlare, små variationer i ett större flöde. Jag insåg att det här språket är ett känslospråk, vad orden betyder beror helt på hur de laddas. Ett ord har lika många betydelser som det antal känslor och energier, frekvenser det är laddat med. Det var en riktig aha-upplevelse för mig och en stor befrielse. Jag behöver inte förstå eller kunna förklara det, känn bara. Det de känns som, det är det.

Plejadiskan ett fantastiskt språk, både för mig som låtskrivare och alldeles särskilt för mig som sångerska. Dessa ord öppnar upp min röst och låter den flöda, påverkar mig i hela kroppen. Det är healing för mig.

Sjung gärna med på sångerna och känn själv.