Konserten, den underbara, ramlar tillbaka in i minnenas korridorer.
Hur underbara de än må vara, så är de nu en del av min historia, mitt förflutna..
tänk så fort det går!
En massa förberdelser och detaljer hit, detaljer dit.
sen är tidpunkten inne
och antingen är man i flyt med flödet, eller så är man det inte
det händer i vilket fall
så vad hände då efter konserten?
Först var det Party med alla deltagarna
och vi hade klätt upp oss fina
i tron att det här skulle bli något riktigt häftigt YEAH!
hmm..
vi steg in i en skolmatsal, med hela fyrverkeriet av kalla vita takbelysningar tända.
det jag brukar kalla förhörsbelysning.. oj jippi haha 😉
woaw!! PArty party!! partytime i skolmatsalen!!
Mysfaktor och stämningslampor har inte något gehör i den koreanska själen.
De verkar ha en mer pragmatisk inställning till livet, praktiskt sinnelag.. myslampor..? sånt nys!
Maten var den gamla vanliga, dvs traditionell koreansk,
som vi vant oss vid att både äta och tycka mycket om här.
dukningen obefintig, det var buffé som gällde.
Så småningom insåg vi att partyt egentligen bestod av
de flaskor portvin och risvin som stod på varje bord i blygsam litenhet och mängd.
Aaah, äntligen lite rödvin utropade Anneli glatt och hällde upp åt oss båda..
något överraskade smakade vi på det söta portvinet. men sedan vande vi oss vid smaken.
Det var väldigt speciellt, berättade Chium, för det var den första leveransen av ett lokalt vin från Korea.
Jag provade risvinet och det var mer tilltalande i smaken för mig.
Annars är det det koreanska vattnet som smakar allra bäst, himmelsgott vatten, som kommer från Jeju.
Morgonen därpå åkte vi med bil till flygplatsen,
dt var 2 timmars resa med skivbolagets fru vid ratten,
som pratade knappt någon engelska alls. Så vi kunde inte prata med henne.
Hon följde oss in på flygplatsen, fram till incheckningen och såg till att allt var ok innan hon lämnade oss. De koreaner vi mött har alltid hjälpt oss hela vägen fram..
Medan vi väntade på vårt plan, såg vi en portal in till ett skötrum för bebisar
rosa väggar, ”HAppyland” stod det målat på väggen, rymligt och gulligt utrymme,
vilket säger en del om deras syn på hur viktiga barnen är..
oops nu låg bilden på tvärsen igen.. sorry.. här är 2 fåtöljer avsedda att sitta och amma i, det finns ett stort draperi att dra för så att man får sitta i avskildhet och lugn och ro..
så anlände vi till Jeju island mitt i deras parsäsong, smekmånad och bröllp du vet..
hotellet var så fullbokat att vi fick ett koreanskt rum,
med en säng som var alldeles för liten för oss två att ligga i tillsammans, det gick absolut inte att få in en extra säng, de kan skrapa golvet, inget fick flyttas omkring
(inte ens en sänglampa fick flyttas in i vårt rum,
sorry sorry, det går absolut inte på den våningen där det bara är koreanska rum..
så vi får ha FULL belysning från takets alla lampor när vi vill läsa i våra bäddar 😉
Anneli anmälde sig frivillig att sova på golvet, bara hon fick extra madrasser..
5 st madrasser har hon, vår prinsessa på ärten.. hihi 😉
Att sova i ett koreanskt rum innebär att de alltid dubbelkollar vårt rumsnr, eftersom ingen västerlänning med vettet i behåll bokar ett sånt rum, det gör bara koreaner.. hihi 😉 Men jag är numera kvartskorean..
rummet är stort och luftigt, gott om utrymme och en härlig terrass med sol från mitt på dagen till solnedgång.
De fem madrassernas prinsessa
lilla asiatiskan Anneli och hennes tillika syster smälter in som smör i den stora gemenskapen här..
konstigt nog är mitt hår blondare än vanligt, i jämförelse med alla svarta hår.
det är inte mer än en handfull västerlänningar på detta jättekomplex till hotell.
utsikten är fin, frisk och fri.
NU är det lunchtime i det vackra hotellet. Insidan är makalös, eller vad sägs om detta?
storstilat och asiastiskt vackert. mers senare om den andra sidan av den koreanska kronan, nu maaaat
tjolavippen!