Det Oemotståndliga Skyltstället – Midem dag 2

Skyltstället är så exceptionellt, så det måste få sitt eget blogginlägg, en egen presentation.

Exceptionellt på så sätt, att ingen kan motstå det. Allas händer dras till det, för att slutas runt ett usb-minne, utan att ha någon som helst aning om vad som finns på det. Det har hög Jag-Vill-Ha-faktor med andra ord. Så här såg det ut när jag, dan före mässan öppnar, bara skulle ställa upp det på receptionsdisken för att ta en bild av det. Notera att mässhallen är nästan tom, det är bara folk där som jobbar, förbereder sina montrar.

Jag ska bara ta en bild av stället, men hinner knappt få upp kameran. Redan är en hand där och grabbar tag om ett usb-minne. Det är dan före mässan öppnar och det är bara folk där som jobbar med att ställa i ordning sina montrar. I samma ögonblick som jag ställer upp stället, passerar någon svenskmontern och kan inte låta bli att ta ett usb... oemtståndligt alltså

Jag är glad att ens hann få det på bild..
Men låt oss ta det från början.
Pierre kläckte idén. Sune hjälpte till med utformningen. Jonas tillverkade stället.
Förra årets ställ var svart och gult. Mottagandet var en stor succé. Ändra inte på en vinnande formel, sa Pierre. Vi väljer en annan färgkombination, orange och grönt. Förfärlig kombination, men den som inte ser det är blind. Man kan inte missa det. Det går utanför alla ramar.. Så här ser det ut med minnen isatta:

Årets färgkombination på skyltstället "den som inte ser det där, är blind" som Pierre så prosaiskt uttryckte det. Stämmer precis kan jag meddela... Och efter förra årets hysteri, då folk försökte grabba tag i så många som möjligt på en gång, ändrade vi texten till Take ONE copy. jag undrar om de förstår vinken.. hahaha 🙂

Minnena har jag beställt med tryck, de kommer i små paket om 50 st/fp, ordentligt omplastade och tejpade så man storknar.. Man packar upp varje litet paket

och där ligger de små minnena förpackade i sina små plastpåsar som små kondomer.. Nu ska man bara pilla ut dem ur plasten

Detta måste göras eftersom jag ska lägga in den lilla videon med Houh Wah på den.

och nu ska det lilla fodralet av.

Så kopieras videon in. Och efter det ska minnena tillbaka in i plastkondomen.

alla påsarna ska vara kvar, för efter kopieringen så ska de ju sättas på igen. Jaaa va kul!

Så kommer man till Midem och då ska de där förbaskat trånga små plastpåsarna plockas av igen. Varje dag sitter jag och skalar av morgondagens hög av usb-minnen

här är morgondagens usb-minnen, som just ska skalas av plasten.

så här ser det nakna lilla minnet ut, som sedan ställs uppochner i skyltstället. Bara för att det är snyggast så. Ack ja, det där om att utseendet inte spelar någon roll, det gäller inte här.

Och nu är det färdigt och jag ska ställa upp det på disken.

Det oemotståndliga stället skickar ut signaler som drar till sig en hand direkt! Jag blir lika förvånad varje gång. Det är som magi :-))

.. och genast en till, som vill grabba tag i en massa på en gång. Hallå där! en får du ta.. ta bara en. kan du inte läsa? Det ska ju räcka till andra också.

sådärja, så gör man. lugnt och fint. det räcker inte till alla, men det är ju bra ifall det räcker till så många som det finns usb-minnen

Ett sånt här skyltställ är ett oemotståndligt marknadsföringsverktyg. Det har gjort total succé här på Midem, såväl förra året som i år. Samma reaktion och mottagande. Jag inser tyvärr, att innehållet på mina usb-minnen inte matchar utanpåverket, omslaget. Det finns ett stort  behov av den typ av musik som jag skriver. De som skulle behöva den mest, vet inte om det. Och repellerar bort från den.

Så hur ska jag nå ut med min musik?