Det lilla skolhuset – saga och sånger.
av Malou Berg
Sagan
Det var en gång ett litet skolhus, som låg alldeles vid en liten väg som passerade förbi. Det såg inte mycket ut för världen, slitet och medfaret var det av hundra och åter hundratals små barnfötter. Ja, det behövde nog både repareras och målas om, men det bekymrade inte det lilla skolhuset, där hon stod och dåsade och hade skönt. Det var tidig gryning, fåglarna sjöng så det stod härliga till och det milda solljuset värmde henne ända ner i grunden. Hon tänjde på bjälklaget och skakade sömnen ur tegelpannorna.
– Aah! en sån skön morgon, tänkte hon
– Och snart kommer mina barn.
Hon log för sig själv vid tanken på barnen.
– Visst kan de va lite busiga och ställa till med ofog, men ändå är det mina älskade ungar!
Barnen var det lilla skolhusets stolthet och stora glädje. Varje skoldag en fröjd och också ofta ett äventyr.
– Och den här dagen blir säkert något alldeles extra. Det känner jag på mig. Åh, nu kommer skolbussen!
Det lilla skolhuset sträckte på sig för att bättre kunna se barnen.
Sång: Här kommer vi
– Ja, det där är mina barn det, tänkte det lilla skolhuset.
– De är kavata, orädda och fulla av tillförsikt.
Äntligen var det liv och rörelse överallt igen. Det kittlade i golvbrädorna så härligt skönt. I ett rum var det ett väldigt liv.
– Vad är det som händer där, undrade det lilla skolhuset.
– Det måste jag ta reda på.
Sång: Tramsan
lärare: Jaha och hur går det här då?
Elever i chorus: Joora
lärare: Har ni kommit fram till nåt?
Elever: njaaa
Lärare: Är ni inte klara än?
Elever: Vi är nästan färdiga. Det är bara några små, små detaljer kvar att lösa.
Lärare: Det är bra. Men ta och skynda er på nu!
Elever :phuuuu!
(Eleverna suckar, när läraren gått ut, för de var ju långt ifrån klara. Nu gällde det att sätta igång och få något gjort.)
—
– jojo, nu trodde de nog att de hade lyckats lura läraren, myste det lilla skolhuset. Den där visan hade hon hört många gånger förr av otaliga barn.
I ett annat rum dansades och sjöngs det alldeles vådligt. Det lilla skolhuset böjde sig närmare så att väggarna bågnade för att få höra och se vad de gjorde därinne.
Sång: Vi är små
Det var de minsta barnen som övade. Till det lilla skolhusets stora förtjusning hade även 6-åringar börjat komma till skolan.
– Och då får jag ju rå om dem ännu längre, skrattade hon så takpannorna klapprade.
Ett fönster slogs upp och musik vällde ut. Det lilla skolhuset försjönk i drömmar.
Musik: olika instrument spelar teman ur sångerna. Någon spelar fel och tar om och tar om.
Det lilla skolhuset vaknade till med ett ryck.
– Nej, vad var det där? Det där var väl inte rätt??! Det får Du allt ta om!
(spelar igen och gör rätt denna gång)
– Sådärja. Så ska det låta.
Det lilla skolhuset nickade nöjt och återgick till sitt drömmande.
Sång: en barnkör övar Den blomstertid nu kommer.
– Åh så vackert de sjunger. Och visan är ju väldigt fin, även om den handlar om den värsta tiden av alla; sommarlovet!
Det lilla skolhuset avskydde sommarlovet. Det fick henne att rysa av obehag. Ja, hon rös så hela trossbotten vibrerade. Sommarlovet var verkligen en förskräcklig tid. Barnen som fyllde hennes dagar med lek och stoj, skratt och bus, var borta. Då var det ledsamt, tyst och alldeles tomt…
Nää, det här går inte an.
Hon sträckte på sig så att väggbrädorna tjongade till och i detsamma fick hon höra barnen sjunga.
Sång; Grundstensboogie
Det lilla skolhuset ville också vara med. Hon gungade och ångade med skorstenen, risslade med isoleringen, knäppte och smällde i trävirket och stampade med grundstenarna. Åh, det var härligt!
I varje rum, i varje vrå kunde hon höra hur det övades och sjöngs. Vad var det som var i görningen?
– Och vad händer därinne, undrade det lilla skolhuset nyfiket.
Sång: Jag säger bara det
En oroande känsla smög sig upp längs väggarna och golven knakade olycksbådande. Det lilla skolhuset visste inte riktigt varför, men det var något tråkigt som närmade sig. Men vad??
Sång: Vi är föräldrar
Föräldrarna hade kommit till skolan! Var det en särskild dag idag? Det gick ett kalldrag genom skorstenen och det lilla skolhuset kurade ihop sig.
– Äsch, jag kanske bara överdriver, sa hon för sig själv i ett försök att skaka av sig de onda aningarna.
– Jag tittar in till lärarna och ser hur de har det istället.
Sång: Lärarappen
Plötsligt gick det upp för det lilla skolhuset vad det var för särskild dag och varför det var ett sånt liv och en sådan rörelse i skolan.
DET VAR AVSLUTNINGSDAGEN!!!
DEN VÄRSTA DAGEN PÅ HELA ÅRET!!!
– o nej o nej, kved hon så att fönstren skallrade, tapeterna knollrade sig och taket säckade ihop.
– Inte idag, snälla rara, inte idag.
Det lilla skolhuset grät. Det var en tyst gråt, som ingen vuxen kan höra. Endast små barn kan höra den … om de lyssnar riktigt noga.
En liten flicka stannade upp mitt i leken, stod helt stilla och tittade intensivt upp mot det lilla skolhuset.
– Hör ni inte, sa hon till de andra barnen, hör ni inte att hon gråter?! Det lilla skolhuset gråter.
Flickan ville så gärna trösta och några barn började sjunga.
Sång: Kära gamla skola
medan sången spelas instrumentalt:
Barnen försökte på alla sätt pigga upp det lilla skolhuset. Inte vill de att hon skulle vara ledsen. Inte vara ledsen på avslutningsdagen! Då var det ju fest och när det var fest, så skulle alla vara glada. Det gick inte an att det lilla skolhuset var sorgset en sådan speciell och underbar dag.
Sång: Kära gamla skola, sista versen. (Här är hela igen)
Sång: Vi kommer tillbaka (Grundstensboogie med försångare)
Det lilla skolhuset suckade tungt.
– Barnen vill ju inget hellre än att få sitt rysliga sommarlov. Ändå försöker de muntra upp mig och säga att hösten, den är minsann inte långt borta. Och jag vet ju att det är inte alls vad de själva längtar efter. Hon blev så rörd och tacksam över barnens omtanke, att sorgen liksom föll av henne. Hon sträckte på sig i hela sin längd, slätade till tapeterna, riktade upp taket och blinkade bort tårarna.
– Det här duger inte! Jag kan ju inte vara ledsen, när det är fest i skolan.
Det lilla skolhuset lät barnens glädje skölja över sig och lyssnade med hänförelse när de sjöng avslutningssången.
Sång: Sommarlov
-Vilka underbara barn jag har, tänkte det lilla skolhuset stolt.
– Och snart är ju sommarlovet över i alla fall.
Hon försjönk i tankar, mindes allt roligt som hade hänt under året och drömde om hösten som snart skulle komma.
– Men till dess kan det nog vara skönt att få rå sig själv lite grann, tänkte det lilla skolhuset sömnigt, gosade in sig i grönskan och lät det milda solljuset vagga sig till ro.
Sång: Sommarlov refrängen 2 ggr + codan