Lösa bilder och kommentarer från Korea

Att sammanfatta en resa medan den pågår eller just har avslutats, låter sig inte riktigt göras. Tiden och avståndet, medan minnena fortfarande är levande, skapar en dimension till, en sammanfattning-av-alla-delars-helhetssyn.

Jag har återbördats till hemlandet, med alla minnen sprittande i mig
Den fantastiska konserten
den goda, enkla, rena, översvallande, maten, som min kropp tyckte så mycket om.
De vänliga människorna, de varma, hjärtliga koreanerna
alla goda samtal
alla tokiga samtal, beroende på koreaners minimala kunskap i engelska
den speciella miljön i och runt HwaEomsa, med Jirisan-bergen som omslöt på alla sidor
Jirisan-bergen som anses som heliga för koreaner. Där åtskilliga spenderat år i bergen, levandes enbart på vad naturen gav dem. Det var en särskild och hög energi där, som kändes i varje nerv, varje cell. Vi påverkades otroligt av att bara vara där.
I dag sitter jag och tittar på bilder som Music Compass tog i HwaEomsa.
Åh allt rinner tillbaka

Så här är några lösryckta bilder från här och där, utan inbördes sammanhang
men som kanske har nån liten kul historia…

HwaEomsa buddisttempel är ett så starkt minne, bilderna som Music Compass tog, från andra vinklar, ger ändå inte någon riktigt rättvis bild av templet = det var mkt mer storslaget när man var där..
så himla vackert. Själva templet ligger högt, inbäddat mellan de höga bergen
Man var på något sätt mitt bland trädtopparna

Det fanns 1500 stolar och de fylldes upp under konserten. Om du tittar bakom byggnaden så kan du få en aning om hur högt upp i Jirisan-bergen templet ligger.

Jag inser att jag är helt fylld av HwaEomsa.. och det är inte att undra på..

publiken på plats, konserten i full gång. All teknik sköttes utan någon form av gnissel eller trassel, ljudet var exceptionellt bra. Hela teamet samarbetade så smidigt,att jag som artist knappt märkte av dem. Allt bara funkade!
Med tanke på alla medverkande, alla variationer, alla byten, så är det märkligt. Märkligt och ljuvligt.

Det här minnet har etsats in i mig..
.. där står jag på scenen i HwaEomsa buddisttempel och sjunger mina HOYA-sånger
och publiken sjunger med på min SongHealing och börjar klappa i takt på U.Å.A.A.
Woaw!!.


Bakom mig är en miniatyr av en målning som i original är 12 x 20 m
Den visas upp i sin helhet en gång varje år och buddister kommer från hela landet för att titta på den

Jihaaa!! Lycka 😉 Över mitt huvud flög fåglarna och gjorde lovar över scenen och publiken,
de sjöng, dök och kvittrade.
Det var en mäktig känsla att höra att de var med på konserten och sjöng i himlens höjd 🙂


Anneli, Min, Mrs Park och jag. Min följde med till HwaEomsa som personlig assistent till mig. Jag fnös lite åt det till en början, varför skulle jag behöva det, jag brukar klara mig själv, jag var ju vuxen för sjutton.. men de som skickade med henne (skivbolaget) visste vad de gjorde, för utan henne skulle det blivit ytterst besvärligt att navigera i det koreanska ord-landskapet. För när jag säger att deras engelska kunskaper var minimala, så är det ganska överdrivet. Deras kunskaper var snarast totalt obefintliga.

Min tog hand om allt!

Denna resa var omtumlande och underbar
På flyget hem från Seoul, träffade vi på en svensk journalist, som varit i Sydkorea några dagar för att skriva om landet som tänkbart turistmål i en affärstidning. “Säg mig 2 skäl till varför man ska åka som turist till Sydkorea istället för ex vis Taiwan!” undrade han och vi som var helt uppfyllda av denna underbara resa, började tala om de varma, vänliga människorna, den goda maten, hur vackert det var i Jirisan-bergen, de låglänta bergen.. vi visste inte riktigt var vi skulle börja för att tala om allt som var så fint med Korea.. han hade inte sett något av det.
Fick oss att inse att upplevelsen kommer inifrån, den är helt och hållet i betraktarens öga.

Och i denna betraktares öga, finns det hur många anledningar som helst att åka till Sydkorea.