Anita Prytz och jag hade båda varit med i Fattighus-cabarén, på sjuttiotalet.En gång cabaré, alltid cabaré.. Tillsammans med Marlou Mönnig bildade vi Café Cobra och satte upp en tjej-cabaré, med enbart kvinnor på alla poster, med eget material.. på en ytterligt märklig restaurant på Sveavägen i Stockholm. Där fick vi hålla på och experimentera så […]
Café Cobra – giftig tjejcabaré på märkligt ställe Läs mer »
Fattighusets cabaré var min läroplats, där jag lärde mig att våga bjuda på mig själv. Ja, mer ändå.. och ännu mer.. Denna öppna, Let-It-All-Hang-Out-attityd har jag haft stor nytta av i resten av mitt musikliv. Och i övriga livet likaså. Greta och jag kom med 1976… tror jag.. En del kom och gick och återkom
Greta & Malou på den tiden det begav sig, ja just den tiden ja.. det var ganska längesen. Men va kul vi hade. Greta och jag var bästa kompisar, upptäckte varann precis efter att skolan slutat och vi hade ju bara gått i samma klass i 3 år! Ingen kan väl begära att man ska hinna
Greta & Malou på den tiden det begav sig Läs mer »
Det hände sig på sjuttiotalet att jag emellanåt var i en studio i Älvsjö. I denna lilla studio spelade jag in ett antal sånger med några musiker. Det var mina egna låtar, och jag sjöng och spelade piano. Jag var kontrakterad låtskrivare på Sweden Music. Och demo-inspelningarna skulle Sweden Music använda för att försöka placera
I studio på 70-talet Läs mer »
Livet är enkelt. Det är bara att välja vilken väg man ska gå. Man behöver aldrig fundera över vilken väg som är den rätta, man behöver inte undra över vilken som är det bästa valet just nu, för hjälp finns att få precis överallt. Och inte nog med det, alla medmänniskor är så välvilligt inställda.
