Eftermiddag den andra dagen på Stem Cell Institute i Panama
Idag skulle Joanna, en annan patient, åka samtidigt med oss i bilen. Hon hade gjort en mini-fettsugning för en vecka sedan och nu var det dags för första sprutan även för henne. Jag gratulerade mig själv, återigen, för att ha valt bort det alternativet och istället använder mig av donerade navelsträngar, när hon berättade om hur det hade varit. Hon är ju dessutom jättetunn och hade inte något fett att ta av (till skillnad från somliga..)
Idag var det en kvinna från USA i väntrummet, som skulle få sin första spruta idag. Plus en patient som var klar när vi kom in. De tar patienter i klump, eftersom varje leverans räcker till max 4 personer och stamcellerna har en kort livslängd. I princip kommer mina stamceller, den spruta som är förberedd till mig, liggandes i serum från mitt blod, samtidigt som jag kommer till kliniken.
Joanna åkte in före mig. Hon skulle också få 3 sprutor i armen, plus nån i ankeln. Ååå jag rös bara hon sa det..
JAG ÄR INTE RÄDD FÖR SPRUTOR!! Tycker bara att det är liiiiiite obehagligt.
Sådär, då var det sagt. Och så var det dags att kliva in i det allra heligaste.
Nu var det dags och jag slog mig ner och småpratade lite med Biggan och med Tamara. Vi kunde ta några foton.. före och efter behandlingar hade vi fått lov till. Läkaren kom in och visade sprutan (hon gick temporärt ut, så att vi skulle kunna ta en bild av påsen med sprutan o kom tillbaka in sen igen och frågade om vi hade varit lydiga, dvs inte tagit några bilder av påsen. och det hade vi ju inte hehehe 😉 och hon blinkade till oss och log. Sen började hon berätta om sprutan, att den skulle ges ganska snabbt, pga att stacellerna är kortlivade. Hon satte en sk butterfly, en kanyl med lång, tunn ”slang” och sprutan var injicerad på nån minut.
Hon berättade vilka reaktioner man kunde få på sprutan, allt ifrån energi-påslag, till trötthet, huvudvärk, hetta i kroppen kombinerat med frusenhet mm. Eller ingen reaktion alls. Varje sprutleverans hade ett medföljande certifikat, som berättade hur många miljoner stamceller, att allt blod, alla celler var testade, inkl mitt, med negativt resultat.
Jag väntade på reaktionerna, undrade över vilka de kunde bli.
Så åkte vi till en italiensk restaurant, åskovädret slog ner med full styrka
och åt middag (meny på italienska… eeeeh…?) och tröttheten överväldigade mig, liksom alla tidigare kvällar här i Panama. Somnade ovaggad väldigt tidigt på kvällen.
det enda som var annorlunda var att jag svettades ymnigt på natten.
Men i övrigt mådde jag bra.
Undrar vad spruta nr 2 kommer att föra med sig i kroppen.
Det är morgondagens ev.problem.
Såååå spännande och intressant att du bloggar om det så man kan ta del av det. Hoppas allt kommer gå bra. Många många kramar <3
Pingback: Till Panama för stamcellsbehandling |