Sista dagen på Midem brukar allt gå i slow motion, många har redan åkt hem, mässhallen är halvfull, det är mera luft mellan deltagarna. Man sitter och hänger och sen börjar man plocka ihop sina grejer som ska åka med ExMS lastbil hem till Sverige., snackar lite löst med de andra svenska deltagarna som inte redan har åkt hem. Kort sagt, mycket snack och lite verkstad.
Men mitt allra bästa möte hade jag idag. Min digitala samarbetspartner är BFM och eftersom Michele var förbi första dan och hälsade på mig, så visste jag att Rod, min kontakt på BFM, skulle vara på mässan. Jag var och sökte efter honom häromdagen, men hade glömt själva monternumret. Tänkte att ”hur svårt kan det va att hitta BFM, bara ett plan, ett enda (stort) rum bara, att söka igenom! Det måste ju gå hur lätt som helst!” Jorasatte… det gick väl sådär.. dvs inte alls.
Idag letade jag reda på deras monternummer och gjorde ett nytt försök. Men jag hittade inte montern iaf! Gick fram och tillbaka. Läste alla skyltar. Näärå.. ingen BFM. Montrarna är ordnade i gångar runt en öppen mitt, varje monter är numrerad, det är logiskt uppbyggt och jag kan räkna. gång 10, monter 18. Det var bara det att den fanns inte! Jag gick runt runt och fram och tillbaka. Skulle just ge upp och återvända till svenskmontern som låg en trappa upp, då jag får för mig att kolla på en annan sida av den där öppna mitten. Där ligger USAs jättemonter. Jag går tvekande fram mot den, då jag ser Rod stå och hänga vid receptionen!! Jippi. äntligen. 🙂
När han såg mig, sprack han upp i ett sånt där underbart härligt smittande leende, som är helt oemotståndligt. ”Maloooooooou! How wonderful to see you!!” 🙂 Vi slog oss ner och snackade och Rod berättade om sin idé, hur han skulle vilja presentera min musik så att den når ut till fler människor.. En idé som han burit på i några månader. Som han ville berätta för mig personligen, inte bara via ett mail, hej och hå. Och han hoppades att vi skulle ses under Midem, men vi hade inte bestämt nåt. Mötet så att säga skötte sig själv.
Jag kommer att berätta mer om det när jag har lite mer kött på benen. Det lustiga är att jag stod och talade med Stefan Egmar, min co-publisher, om exakt samma slags idé för bara nån dag sedan.
Rod kom även med en del bra förslag och idéer. En av dem var just den saknade pusselbiten till en längre låt jag skriver för den kommande inspelningen. Så la sig den lilla biten tillrätta och jag kände ett stort lugn. Det var ett så kul, givande möte med nya inspirerande möjligheter. Om ett par veckor har jag ett utkast, så får vi se varthän det bär. 🙂
Jag tog min rullväska och paraplyet (det har regnat oupphörligt varenda dag. Råkallt och regnigt, typiskt svenskt höstväder. Och vi som detta år hade en så fantastiskt underbar terrass, med utsikt över alla båtarna i hamnen. Det var bara rökarna som använde den…) och rullade ut från mässhallen för sista gången. Denna upplaga av Midem var halverad i antal deltagare i jämförelse med för bara några år sedan. Blir det något mer Midem? Det återstår att se.
Jag vandrade in på ett fik, tog en kaffe med mjölk, satt och spelade wordfeud (jag har märkt att det är lätt att bli lite beroende av det spelet..). satt o hängde och var allmänt uttråkad. Det är okej, men inte lika kul att vara själv. Det finns ingen att dela tankar och upplevelser med då. Jag vandrade vidare hemåt, stannade och åt middag på ett annat hål i väggen, på samma lilla gata, fast här var det M Y C K E T större, de kunde ha 16 gäster inomhus! Woaw våååågen!!
imorgon är en fri och ledig dag, då jag ska inhandla goda ostar. Dan efter åker jag hem till kalla Sverige och snöiga Roslagen. Allt har sin tjusning inte sant 🙂