5 mån efter Stamcells-behandling – genombrott

För drygt 5 mån sedan var jag i Panama och fick stamcells-injektioner i mina båda knän + injektioner intravenöst. De sa att förbättring kunde dröja upp till 6 månader innan jag skulle märka av någon förbättring. Naturligtvis trodde jag inte att det skulle gälla mig. Det skulle helas med en gång, iaf inom nån vecka… trodde jag. Men så blev det inte alls. I ögonblick då jag tvivlat på att stamcellerna skulle hjälpa mig, så sköt jag envist undan de tungsinta tankarna, den negativt laddade energi de bar på och bestämde bara att det kommer att bli bra. Det tar lite längre tid bara.. Håll ut och ha tålamod.

Dessa fötter är förberedda för att vandra.

Dessa fötter är förberedda för att vandra.

Så vad har jag då gjort för att hjälpa stamcellerna under dessa månader?

1. Motionscykel. Den har varit min livräddare under dessa månader då det har gjort så ont att gå och jag måste få in rörelse och öka cirkulationen i lederna. Jag har cyklat varje vecka, lite oregelbundet men ändå kontinuerligt.
2. Artrosskola. Jag gick på artrosskola och lärde mig mer om vad artros är och vikten av motion och rörelse för att leden ska få in näring, som ju de injicerade stamcellerna så väl behöver för att kunna dela sig, förmera sig i lite snabbare takt. Att bygga upp styrka i musklerna runt knäna och resten av kroppen också. Jag rör mig felaktigt i syfte att minska smärtan och det gör att t ex framsideslårmusklerna är väldigt försvagade på mig. Dietisten hade ingen kunskap om kostens betydelse, vilket var tråkigt. Det finns så mycket ny forskning, men inga av deras rön och resultat hade nått fram till henne.. tyvärr.. men det kommer väl framöver.
3. Sjukgymnast-träning. Sen fick jag möjlighet att gå på sjukgymnastträning på Östhammars Sjukhus (tack för det. Det var och är helt underbart och välgörande) 2 ggr/v under en tid. För att bygga upp musklerna så att jag sedan kan gå vidare till ett vanligt gym och bygga ett bra muskelpansar.
4. Bemer-teknologi. Det här är alldeles alldeles nytt för mig och jag har hyrt en apparat och en behandlingsdyna i 8 veckor. (läs mer om Bemer här) Den ökar mikrocirkulationen i hela kroppens minsta blodkärlssystem. Högintressant för mig och mina knän i synnerhet!
5. Inre förstärkning. Jag har aktivt jobbat energimässigt för att förstärka cirkulationen och aktivitet på cellnivå. Och höja energin i kroppens processer. Det hjälper på så sätt kroppen att hela sig själv. Lyssnar på kroppen och inte minst sköter om den mer kärleksfullt.
6. Taiji Qigong. När jag var på Kauai, efter min utbildning och certifiering där, så lärde jag mig en kort meditativ rörelsesekvens, som jag sedan gjort varje dag. Ökar mjukhet och styrka på ett stilla och milt men ändå kraftfullt sätt.

Under 5 månader efter behandlingen har det fortsatt att vara smärtsamt att gå och värst är trapporna, jag måste alltid hålla i mig. Kan inte bära något alls då. Och öht är det problematiskt och tungt för knäna att bära något.

Första promenaden på sååå länge, men Vega i barnvagnen, katten Solveig och dalmatinern Alice som medvandrare.

Första promenaden på sååå länge, men Vega i barnvagnen, katten Solveig och dalmatinern Alice som medvandrare. Äntligen kom jag ut i skogen och kunde höra allt susande, alla fågeldrillar och dra in skogens alla dofter.

Jag ser på mina fotspår att stegen är längre och jämnare.

Jag ser på mina fotspår att stegen är längre och jämnare.

Genombrott… Men de senaste 10-14 dagarna har jag märkt en förändring. Den smög sig in så sakta och försynt, som på tå, så stilla att jag nästan inte märkt av det.
Det smärtar inte på samma sätt. Det känns fortfarande när jag går, men det är inte olidligt som förr, och för varje promenad går det bättre och bättre att gå. Först tänkte jag att det var en tillfällig förbättring, såna har jag haft tidigare, efter någon dag är smärtan tillbaka med oförminskad kraft. Men förbättringen har bibehållits och bättrats på för varje dag. Små mikroförbättringar är det visserligen, jag har tänjt på längden av promenaderna, de är fortfarande korta, men jag kan gå lite raskare och det är signifikant bättre. Knäna känns starkare. Kanske det är så att brosket har återbildats så mycket att jag nu kan erfara effekten av det.
Att gå i trappor är fortfarande jobbigt. Men det går betydligt lättare att gå.

Att återse träden, vandra och lufta tankarna. Jag återminns alltihop och det är gott och livsbejakande. Att få gå är en fröjd och ett privilegium

Att återse träden, vandra och lufta tankarna. Kan man bli annat än nöjd i kroppen och ända innerst inne i själen? Jag återminns alltihop och det är gott och livsbejakande. Att få gå är en fröjd och ett privilegium. Även håret blir yvigt och lyckligt, vimsar omkring åt alla håll.. som på mig då jag var nyfödd, då hade jag en tofs som stod rakt upp på huvudet. Allmänt kallad för “tofsmesen” på BB.

Jag är så glad. Nu är det på gång. 

Vill du veta lite mer om stamcellsbehandling i allmänhet
och behandling av artros i synnerhet
det finns massor av info och videos på Stemcell Institute i Panamas hemsida.