Smaka på ordet. Harpa. Mmm. Ordet rullar runt och ligger kul i munnen. Både mjukt och hårt samtidigt. harpa… förmedlar massor av bilder. Änglarna sägs spela på den, den klingar överjordiskt, klart och porlande, massor med övertoner. Tonerna är inte som dimskyar, som sveper över ljudhimlen. Nej, de är som dagg, varje droppe för sig, eller som kristall. och det är ett oerhört vackert instrument, formgivet både för skönhet och funktion. Svårspelat också, med alla dessa pedaler. Tungt dessutom, väger runt 40 kg. kräver medhjälpare för att lyfta och bära plus någon form av lastbil vid förflyttningar.. jag menar.. Du kanske inte väljer ett sånt här instrument om du vill turnera och giga på småställen runt landet. Eller så gör du det och har istället en mindre typ av harpa…? (Informera mig, om du tillhör en av de turnerande harpospelarna) Kanske sitter man på sin kammare och lirar enbart för sitt höga nöjes skull, njuter av klangerna och av att ha ett sånt överväldigande instrument mellan benen.. Hehe det där gav mig plötsligt helt andra bilder i huvudet ;-)) oops!

När jag gick  birkagårdens musiklinje, 1968-69 long time ago.. Tiden flyger inte sant?, så var min vision att jag skulle skaffa mig en harpa och det skulle bli mitt instrument. Och efter mycket letande, lyckades jag till slut hitta en begagnad harpa för 10 000 kr, vilket var en enorm summa på den tiden, och långt bortom vad en fattig student kunde ens tänka sig att hosta upp.. Host host host… Nä det kom bara ett par kronor :-(. In your dreams, så att säga… Snöpligt! min harpvision tog hasteligt slut där, men inte min förtjusning över instrumentet. När Delphine lagt på harpa på de tre låtarna, stod vi och pratade lite om harpan och hon strök så varligt och kärleksfullt över harpan.

Sen tog hon paus och jag fick tillfälle att närgånget fotografera detta underbara instrument. Så här kommer resultatet, lite bilder att njuta av.