Det är inte lätt att hitta sin plats. Ett hus, som är helt öppet, inga dörrar, tunna draperier som allra mest.. alla ljud fortplantar sig överallt. Lägg till 7 andra personer som sjunger, pratar högt, rör sig runt överallt, hela tiden, lyssnar på musik, tittar på TV. Var jag än är, så finns det ingen plats där det är tyst. Att sitta och skriva musik, blir ogörligt och i förrgår gav jag tillfälligt upp ambitionerna. När ungdomarna åker hem, blir det bara Ewa och jag kvar.
Igår låg jag dessutom och det jag såg när jag öppnade ögonen var detta:
Den hade bara ett tempo, slow motion. Men det klarade den av jättebra. Jag låg och kokade i svett, tills jag fick igång air condition-maskinen..
Idag är allt ok igen, hela skocken är på utflykt och jag är ensam hemma. Har skrivit en del, badat, ätit lunch, funderat, fått igång internet. Bredbandet här är ojämnt (understatement!) Och mobilens täckning = 0.
