Intervju, vilse i pannkakan och blixtsnabba hissar

Häromdagen var vi vilse i pannkakan..
lätt hänt, då vi var ute på en shopping-gågata, det var en strid ström av folk som rörde sig fram och tillbaka. Anneli och jag stannade och tittade på några kuliga väskor och kom ifrån Min-Gi, vår guide och vägledare för dagen. No problemas sa jag, jag har hans mobilnr, jag ringer och hör var han är.
Sagt och gjort, jag ringde och han svarade. Jag frågar, var är du nånstans Min-Gi? (varför jag nu frågade det, för vad han än svarat hade jag varit lika okunnig ändå) Vi är…. eeeh, jag började titta mig runt.. shop, shop, shop, koreanska tecken här, koreanska tecken där.. jag begrep ingenting, shopparna sålde porslin, väldigt vackra saker iofs, men jag såg ingenting just där vi var, som skilde sig från resten av den långa gågatan.. eeeh.. vi är här!
Jo tjena, vilken utmärkt och tydlig och hjälpande platsbeskrivning.. vi är här! hahaha 😉
Min-Gi sa bara, stanna där ni är och jag kommer till er.

Allt är på koreanska, få talar engelska, färre talar bra engelska och även de som gör det, kan vara svåra att förstå genom sin accent och satsmelodi och ofta lite dunkla, otydliga diktion.
Vi skulle åka buss till konserten med en dansk blockflöjtsvirtuos igår (förresten vilken makalös musiker, jag har aldrig hört någon av den kalibern spela blockflöjt. Sanslöst bra och bortom det.. WOAW!!)
och utan Yoon, som tog hand om oss igår, hade det inte varit möjligt att ta oss dit, info om bussarna ser ut så här

jag hoppas att denna bussinfo gör det mer begripligt nu 😉

Idag hade jag en intervju med en dagstidning i Seoul och Yoon följde med som tolk. Det blev ett intressant samtal, trevlig kille. Sen kom fotografen..pekade på stolen han ville att jag skulle sätta mig i och innan jag satt mig tillrätta.. klick..klick..klick..klick..klick sådär en 20 ggr.. så snurrade han runt på klacken och stack iväg.


Yoon.. äsch nu ligger han ner.. vicka på huvet kära läsare..

De är så snabba här, ibland lite för snabba för sitt eget bästa (= läs för mitt bästa hahaha 😉 jag hyllar långsamhetens lov och tycker att det är underbart att hinna med, gå i samma takt som mig själv.

De blixtsnabba hissarna blev vi tvungna att anpassa oss till, för att kunna åka med dem. Om man inte störtar in på det ögonblick dörrarna har öppnats, så stängs de och hissen åker iväg omedelbart! När det gällde dessa hissar, så lärde vi oss ganska kvickt..

Nu är vi på hotellet igen, efter en utmärkt lunch tillsammans med Yoon, med de godaste dumplings jag någon har ätit och en god capuccino ovanpå det, Anneli har somnat som en slagen hjältinna,

jisses, Anneli har hamnat upp och ner.. kan inte du stå på huvudet när du tittar på bilden??

jag har sjungit och gått igenom körarren + de 2 koreanska sångerna och nu efter att jag har uppdaterat bloggen, blir det lite Den Nya Jorden Vaknar och Facebook.

Hoppas att Du har det bra, livet är förunderligt, inte sant?